6/ Gammel-Erics nedtecknade minnen

Inlägg nr 6: Gammel-Erics memoarer

Länk till Kolbäcks Hembygdsförenings PDF från 2025 (om Gammel-Eric) som heter Vår hembygd, där Kurt Larsson gjort en uppgradering av memoarerna "NÅGRA ORD TILL MINA EFTERKOMMANDE".

Han övertog Kyrkbyn 1868 efter sin svärfar Lars Pettersson (1816-1878).

Foto från 1895

Någon av männen med homburg-hatt, som vid denna tid var en modern, elegant herrhatt för godsägare, var säkert Gammel-Eric.
Enligt Kolbäcks Hembygdsförening (ovan) nedtecknade Eric Ericsson (Gammel-Eric 1834-1913) sina minnen i juni 1913 innan dog en månad senare.

Gammel-Eric har alltså gjort en riktig klassresa.

*****

5/ Gammel-Erics memoarer

Inlägg nr 5: Kyrkbyn i Kolbäck och Gammel-Eric

Kurt Larsson i Kolbäcks hembygdsförening gjorde 2025 en skrift om min morfar godsägaren August Ericsson. Hans morfar Lars Pettersson (f 1816) ägde Kyrkbyn sedan 1856. Hans son Gammel-Eric (f 1834) tog över gården 1868.  

Uppe till höger skymtar mangårdsbyggnaden på  Kyrkbyn.

I hembygdsföreningens skrift från 2025 beskrivs Kyrkbyn detaljerat.

Så här skrev den 89-årige Gammel-Eric i juni 1913 en månad innan han dog: Några ord till mina efterkommande ...

Jag skickade Gammel-Erics memoarer till Copilot och bad om en kortfattad beskrivning av Gammel-Erics klassresa.

Från dräng till Godsägare

Gammel‑Eric föddes 1834 i Forsta, rakt in i ett bondeliv där arbete och knapphet var vardag. Barndomen formades av långa skolvägar, katekesen, husförhör och slit på gården. Redan som pojke fick han rensa diken, tröska med slaga och gå upp före gryningen för att hinna slå medan daggen låg kvar. {Då var gräset lättare att slå med lien} Det var ett liv där man inte frågade varför — man gjorde det som krävdes.

Som ung visade han en ovanlig drivkraft. Han tog initiativ, övertalade de äldre bönderna att börja odla löten {Ett område på Kyrkbyns ägor} och bar ofta det tyngsta arbetet själv. Han var den som ”satt emellan” när något behövde göras, och han gjorde det utan klagan. Det gav honom respekt långt innan han själv förstod det.

När han gifte sig och kom till sin stränge svärfar började de verkliga prövningarna. Han fick lära sig skriva och räkna på nytt vid 27 års ålder, samtidigt som han arbetade från gryning till sena kvällen. När han 1868 övertog gården stod han nästan utan kapital — men med ett rykte som hederlig, arbetsam och pålitlig. Det var därför grannarna vågade gå i borgen för honom med 30 000 kronor, en enorm summa i tiden.

Med det förtroendet byggde han upp ett stort jordbruk och drev ett bränneri med sexton anställda. Han var själv både bokhållare, inspektor och tillverkare. Han körde sin egen häst, tog inga genvägar och bar ansvaret ensam. Det var inte ståt som gjorde honom till Godsägare — det var förmågan att arbeta, organisera och aldrig ge upp.

Gammel‑Erics liv är berättelsen om en man som började som drängpojke i en by med tuvor, gärdesgårdar och slit — och som genom disciplin, envishet och förtroende steg hela vägen till att bli Patron på en av traktens större gårdar. En resa som inte präglades av dramatik, utan av något mycket ovanligare: ett helt liv av uthållighet och ansvar.

*****

4/ Kyrkbysläkten

Inlägg nr 4: Släkten på Dagmars sida

Min mamma Dagmars släkt härstammar från Västmanland, närmare bestämt Kolbäck. Kolbäck var under mycket lång tid en centralort med kommunikationer av olika slag.
Den första var den historiska färdvägen på Badelundaåsen för häst och vagn från Siljan i Dalarna ned mot Nyköping.
Den andra var Kolbäcksån med Strömsholms kanal från Bergslagen i norr till Mälardalen i söder. Under den aktiva bergslagstiden drog ång-båtar sina långa pråmsläp lastade med kol och järnprodukter mellan Smedjebacken och Borgåsund vid Mälaren.
Den tredje är TGOJ-banan från 1873 mellan Tillberga (utanför Västerås) till Oxelösunds hamn vid Östersjön. 
Sedan 1900-talet går Europaväg 18 förbi Kolbäck.

Varför behövdes då dessa kommunikationer? Jo - Mälardalen med Kolbäckstrakten är en av Sveriges mest produktiva jordbruksbygder, där stora gårdar växte fram. En av dem var Kyrkbyn.

I skriften Vretasläkten redovisas, vilka som bodde på Kyrkbyn.
Förste ägare är Lars Pettersson, som var far till Gammel-Eric.

Lars Pettersson var verkligen en STOR bonde!

Denna antavla visar ättlingarna till August och Mia Ericsson.

En så kallad 'gåramålare' - en kringresande målare - gjorde denna stora tavla över Kyrkbyn sedd från söder. Längst till vänster syns röken från  ångtåget på TGOJ-banan, magasinet, kyrkan, mangårdsbyggnaden Kyrkbyn samt stall och ladugård.

Jordbruksfastigheten har stadsäga Kolbäck kyrkbyn 8:1.

Fastighetsbeteckningen ska vara 8:1

Hit flyttade min morfars far 'Gammel-Eric' år 1856. (Det är jag som börjat kalla honom 'Gammel-Eric' eftersom det finns så många 'Ericar' i släkten.)

På antavlan kan man följa Kyrkbysläkten från Gammel-Eric till sjätte  generationen med både mina och min bror Eriks barnbarn. Den antavla visar Dagmars gren:

Denna antavla har skapats av min kusin Anders Egerö

I tredje generationen finns min mor Dagmar med sin fyra syskon, vilka är barn till August och Mia.

*****

3/ Släkten på Pauls sida

Inlägg nr 3: Släkten på Pauls sida

Som släkttavlan över 'Forsmarkarna' från 1974 visar, hade alla åtta barnen bibliska namn. Varför vet jag inte.

Pauls släkttavla

Till vänster utanför släkttavlan finns min farfar Carl Hansson och farmor Helena.

Jag vet inte när och varför barnen tog sig namnet Forsmark. Det har INTE med Forsmarks bruk att göra.

Familjen bodde på Staketgatan i Gävle, där detta foto måste ha tagits före 1905. De hade en sommarstuga vid Gavleåns södra strand vid utloppet i Gävlebukten.

Här är släkten samlad på Staketgatan för fotografering.
Från vänster: Paul (f 1892), Ruth Lundblad (f Forsmark 1883. Hon dog 1937), Helena (f 1872), fadern Karl (1843) och modern Helena (f 1846). Systrarna Mia (f 1880),  Lisa (f 1877) och Anna (?). Dessutom fler syskon och vänner.

På baksidan har Paul skrivit detta.

Föräldrarna Helena och Carl och tre söner: Abraham, Josef och Paul. Troligen Paul (12 - 13 år) med skärmmössan.

Någon gång på 1960-talet gjorde jag med föräldrarna en bilutflykt till Gävle. Här står Paul för sista gången vid sitt föräldrahem. 

 

1 april 1918 köpte Paul gården Sjöbacka i Bodafors i Norra Sandsjö socken. Förmodligen med hjälp av systrarna på Gunnarskog.
Då var huset mycket mindre och mer spartanskt än det på bilden.

Fotot från 1956

Enligt fastighetsboken för Stg 24C i Bodafors köping får Carl Paul Forsmark köpebrevet den 1 april 1918.

Enligt lagfartsprotokollet heter säljaren Johan Albert Grahn och gäller Karsås 1/20 mtl frälse 1:7 Litt C i Norra Sandsjö socken.

Som ungkarl bodde Paul på Sjöbacka och drev ett mindre jordbruk. Han hade nog hjälp av en piga för kunna klara arbetet på gården. 

Under september 1934 var både Lisa och Mia ofta på Sjöbacka för att förbereda Dagmars inflyttning den 24 oktober.

Pauls systrar Helena, Lisa och Mia startade 1915 alkoholisthemmet Gunnarskog i Flisby utanför Nässjö. De hade säkerligen mer utbildning än folkskolan. Det var den första erkända alkoholistanstalten för kvinnor i Sverige. De samarbetade på något sätt med Vita bandet.

De 15 år äldre systrarna på Gunnarskog var viktiga för pappa Paul. Det var hans trygga plats i många år. Hans första almanacka "Almanack för alla" fick han julen 1915 på Gunnarskog. 

Troligen fick brodern Carl Josef på motsvarande sätt hjälp, när han grundade Nässjö-tryckeriet 1923. En viktig person på tryckeriet var systern Elisabeth - kallad Lisa. Hon jobbade på kontoret men medverkade också vid inköp av tryckpressar mm.

Josefs släkttavla

Båda sönerna Olle och Lennart jobbade på Nässjö-tryckeriet.

Brodern Abraham var målare, men jobbade också på tryckeriet. Han var gift med Anna, som var syster till Josefs fru Svea.

Josefs släkttavla

Här finns döttrarna Helena, Lisa, Mia och Ruth.

*****

2/ Några dagar i Steninge augusti 1934

Inlägg nr 2

 Några dagar i Steninge augusti 1934

 Dagmar (33 år och godsägardotter) tog på ett diskret sätt kontakt med min blivande pappa Paul (målarmästarson) genom att Dagmar 'tappade' sin fina spetsnäsduk när hon med sin mor var ute och promenerade i den fina badorten Steninge utanför Halmstad. Samtidigt var Paul (42 år) också ute och promenerade i samma område tillsammans med sin välutbildade 20 år äldre syster Rut och hennes 12 åriga dotter Berit. Berit observerade att pappa tog upp näsduken. Ingen vet idag om Paul och Dagmar träffats tidigare eller bara observerat varandra. Det slutade med att de gifte sig 5 månader senare.

Vad var det för koder som gällde i denna situation år 1934?

ChatGPT har skapat bilden efter mina instruktioner

ChatGPT svarar:
Mötet skedde inte genom någon presentation, och knappast genom ord. Det skedde genom en handling, som i dag kan verka obetydlig, men som då var fullt begriplig. Under en promenad i Steninge i augusti 1934 tappade min mor sin spetsnäsduk. Min far tog upp den. Mer behövdes inte just då.
Fem månader senare var de gifta.

I fördjupningsbloggen kan man läsa mer om tidsandan och beteendekoderna, som gällde på 1930-talet, då en kvinna ville ha kontakt med en man.

Jag har almanackorna efter mina föräldrar från åren 1934 till 1987. Här har Paul noterat i sin almanacka vad han gjorde i augusti 1934.

Så här skrev han:
Fredagen den 10 augusti: Reste till Steninge.
Onsdagen den 15 augusti: Köpte ringar i Halmstad.
Torsdagen den 16 augusti: Reste till Gunnarskog.

Gunnarskog målad av min kusin Berit 1946

Måndagen den 20 augusti: Reste till Kolbäck.

Kyrkbyn målad av Dagmars kusin John Carlberg

Odaterat: Var Dagge här första gången. (Här = Sjöbacka i Bodafors)

Fotot från mitten av 1950-talet

Den 29 september förlovade de sig.
Första lysningen den 9 december.
De gifte sig den 29 december i Kolbäcks kyrka precis intill Dagmars föräldrahem Kyrkbyn.

Kolbäcks kyrka där Dagmar döptes, konfirmerades, vigdes och sedan begravdes i familjegraven tillsammans med Paul.
Fotot är taget i salongen på Nya Kyrkbyn som byggdes 1920. På väggen bakom skymtar Kyrkbyn där Dagmar föddes. Rokokobyrån har jag numera bakom ryggen i mitt arbetsrum i Sjösa.

De tre brudnäbbarna är Torsten - son till Dagmars bror Eric. Flickorna Berit och Anita är döttrar till Pauls syster Ruth. De blev sedan mina kusiner.

I bröllopspresent av Bodafors Manskör fick brudparet detta väggskåp.
Det är tillverkat av dekopören Rolf Lehmann i Bodafors. 


Skåpluckans insida har denna intarsia.

Jag återkommer till Rolf Lehmann när jag längre fram skriver om min uppväxt i Bodafors.

I almanackan skrev Paul:
Den 6 januari 1935 familjemiddag på Gunnarskog.
Den 26 april påbörjades ombyggnaden av ladugården (på Sjöbacka). Slutade han som bonde och förberedde han sitt svarveri?

Lite upplysningar om pappa Paul.
Varken min bror Erik eller jag har någon riktigt klar uppfattning om vad Paul sysslade med före bröllopet. Det kanske är så nu också - att föräldrarna inte berättar, och barnen inte kommer sig för att fråga, om föräldrarnas liv förrän det är försent. 
Så här tror vi: Paul född och uppväxt i Gävle gick en lantbruksutbildning på Julita gård i Sörmland med efterföljande praktik i Danmark. Under julen 1916 var han på Gunnarskog, där han av sina systrar fick en almanacka för 1916. Där har han skrivit vad han gjort på Julita under året. Sammanfattningsvis var det sysslor som hörde hemma i ett större jordbruk.

Lite upplysningar om mamma Dagmar.
Dagmar, född på godset Kyrkbyn i Kolbäck, var utbildad skolköks-lärarinna. Från 1927 hade hon bil och bilade till Frankrike - kanske för att studera matlagning. Var hon höll till som vuxen vet jag inte. Men hon köpte en Saab i slutet på 1950-talet som hon och pappa gjorde resor med.

I kommande blogginlägg berättar jag mer om dem.

Jag har efter föräldrarna och andra släktingar buntar med handskrivna brev. Jag har ägnat mycket tid att gå igenom dem, men det är väldigt många kvar att läsa. Problemet är primärt att jag inte vet vilka brev som har intressanta uppgifter. Breven år oftast odaterade och med svårläst handskrift med ålderdomliga formuleringar. 

*****