5/ Gammel-Erics memoarer

Inlägg nr 5: Kyrkbyn i Kolbäck och Gammel-Eric

Kurt Larsson i Kolbäcks hembygdsförening gjorde 2025 en skrift om min morfar godsägaren August Ericsson. Hans morfar Lars Pettersson (f 1816) ägde Kyrkbyn sedan 1856. Hans son Gammel-Eric (f 1834) tog över gården 1868.  

Uppe till höger skymtar mangårdsbyggnaden på  Kyrkbyn.

I hembygdsföreningens skrift från 2025 beskrivs Kyrkbyn detaljerat.

Så här skrev den 89-årige Gammel-Eric i juni 1913 en månad innan han dog: Några ord till mina efterkommande ...

Jag skickade Gammel-Erics memoarer till Copilot och bad om en kortfattad beskrivning av Gammel-Erics klassresa.

Från dräng till Godsägare

Gammel‑Eric föddes 1834 i Forsta, rakt in i ett bondeliv där arbete och knapphet var vardag. Barndomen formades av långa skolvägar, katekesen, husförhör och slit på gården. Redan som pojke fick han rensa diken, tröska med slaga och gå upp före gryningen för att hinna slå medan daggen låg kvar. {Då var gräset lättare att slå med lien} Det var ett liv där man inte frågade varför — man gjorde det som krävdes.

Som ung visade han en ovanlig drivkraft. Han tog initiativ, övertalade de äldre bönderna att börja odla löten {Ett område på Kyrkbyns ägor} och bar ofta det tyngsta arbetet själv. Han var den som ”satt emellan” när något behövde göras, och han gjorde det utan klagan. Det gav honom respekt långt innan han själv förstod det.

När han gifte sig och kom till sin stränge svärfar började de verkliga prövningarna. Han fick lära sig skriva och räkna på nytt vid 27 års ålder, samtidigt som han arbetade från gryning till sena kvällen. När han 1868 övertog gården stod han nästan utan kapital — men med ett rykte som hederlig, arbetsam och pålitlig. Det var därför grannarna vågade gå i borgen för honom med 30 000 kronor, en enorm summa i tiden.

Med det förtroendet byggde han upp ett stort jordbruk och drev ett bränneri med sexton anställda. Han var själv både bokhållare, inspektor och tillverkare. Han körde sin egen häst, tog inga genvägar och bar ansvaret ensam. Det var inte ståt som gjorde honom till Godsägare — det var förmågan att arbeta, organisera och aldrig ge upp.

Gammel‑Erics liv är berättelsen om en man som började som drängpojke i en by med tuvor, gärdesgårdar och slit — och som genom disciplin, envishet och förtroende steg hela vägen till att bli Patron på en av traktens större gårdar. En resa som inte präglades av dramatik, utan av något mycket ovanligare: ett helt liv av uthållighet och ansvar.

*****