Jöjjes minnesbilder: 14/ Mina egna upplevelser i Kolbäck

Inlägg nr 14:
Några egna minnen från Kolbäck

När jag gick 5:e klass

Som 11-åring var jag klen och ofta sjuk från skolan. För att få 'luftombyte' skulle jag läsåret 1946-47 gå 5:e klass på Kyrkskolan i Kolbäck och då bo hos Morfar och Mormor på Nya Kyrkbyn. Jag åkte tåg med mitt bagage samt en tårta till Mormor och Morfar. Det var en gräddtårta dekorerad med geléhallon. Jag kunde inte motstå frestelse att öppna kartongen och ta ett geléhallon. Det gjorde jag flera gånger. Jag minns inte om det fanns någon dekoration kvar när jag kom fram. Inte heller minns jag om jag fick något straff. Det var ju faktiskt stöld. Det blev under många år en familjeanekdot.

Där fick jag lekkamrater och det var roligt leka i skogen uppe på Kyrkbyåsen (Är numera ett fint naturreservat). Även i Kolbäck var jag sjuk. Jag glömmer aldrig när jag i all välmening fick äggstanning av mormors kokerska. Den var SÖTAD. Usch vad det smakade illa.

Det var Morfar som lärde mig spela brädspel. Bilden kan vara tagen 1947. OBS Slipsen!
Efter min officersutbildning från 1957 spelades bräde på officersmässen. Roligt att kunna vara med. De var de äldre officerarna som hade förtur att spela efter lunchen. Vi yngre studerade deras spel och då jag lärde mig mycket om spelets variationer och finesser.

Mormor Mia, Dagmar och min bror Erik.

På samma spelbord spelar nu Marita och jag.

När jag besökte morfar så brukade han fråga: "Nå - hur har ni det där nere i Getapulien"? Getapulien var min morfars skämtsamma namn för vårt sydliga landskap Småland, där geten i gamla tider var 'bondens ko'. Det var bara geten som hittade föda i Smålands karga marker.

Cykeltur till Kolbäck med klasskamraten Tore

I juni 1952 tog jag och mina klasskkompisar Tore och Erling 'realen' (motsvarar 9:an).

Bilden ur Bygdeband från Sveriges Hembygdsförbund

Vi kom överens om att ta oss till Stockholm, där vi skulle träffas på Smålandsgatan. Tore och jag skulle cykla dit, men under vägen skulle jag stanna på Kyrkbyn en vecka och Tore fortsätta till Enköping och hälsa på Peter (också klasskamrat). Vi hade ett litet tält att sova i och stormkök att laga mat på. Det hela var enkelt - vi hade varit scouter i flera år. Efter 7 mils cykling slog vi upp tältet vid en badstrand. Då märkte jag att min nyinköpta cykelcape (regnställ) hade fallit från pakethållaren. Jag anmälde förlusten till fjärdingsmannen, som bodde vid vägen. Regncapen var borta för alltid.
Vi fortsatte norrut. Det var inte mycket trafik. Idag är den minst 10 gånger större. Nu finns det ju cykelbanor också. Efter 4 dagar kom vi till Kolbäck. Då hade vi cyklat 35 mil på smala grusvägar (oftast). Under en av nätterna sov vi en en hölada.
Under vistelsen i Kolbäck bodde jag på Kyrkbyn hos farbror Karl-Axel och tant Ingegerd. Jag hjälpte till på gården - höet skulle slås och hässjas.
Sedan cyklade jag till Tore i Enköping samt träffade Erling i Stockholm. Under några dagar roade vi oss i Stockholm innan cyklade vi de 37 milen hem till Bodafors.

Ryttartävlingar på Strömsholm
Det var speciellt roligt att åka till Kolbäck under pingsthelgen för då pågick de stora ryttartävlingarna på Strömsholm slott. I pausen mellan de olika loppen njuter Karl-Axels familj med flera. Karl-Axels fru Ingegerd med sonen Andreas till vänster och döttrarna Lena och Lalle. Längst bak kusinen Gunilla med pojkvännen Lars och längst fram till höger Lalles man Håkan.

Strömsholm slott ligger vid Kolbäcksån 5 km söder om Kolbäck.
Strömsholm är ett av Sveriges mest anrika hästområden. Här hålls fortfarande stora ryttartävlingar året runt, bland annat hoppning, dressyr och den klassiska tävlingsveckan Strömsholmsdagarna i juni.

Området rymmer även utbildning och hästsjukvård, och veterinär kompetens finns knuten till verksamheten. Den historiska slottsmiljön, de öppna hagarna och de många ridvägarna gör Strömsholm till ett vackert utflyktsmål – även för den som bara vill promenera och njuta av naturen.

Fjällvecka med några av mina sysslingar

Någon gång på 1960-talet hyrde jag av en god vän en fjällstuga i björkskogen i trakten av Ramundberget. Där åkte jag skidor tillsammans med sysslingarna (= våra föräldrar var kusiner) Andreas, Lalle och Gunilla.