18/ Mitt liv våren 2026

Innan jag börjar med ett nytt 'kapitel' med min uppväxt på Sjöbacka, vill jag berätta om bakgrunden till denna blogg och mitt liv just nu.

Bakgrund 

Pappa fotograferade i många år med en så kallad 'bälgkamera' av det tyska märket Voightländer. (Pappa och mamma borde ha haft några fotoalbum med bilder, men jag vet inte vart de tog vägen. Däremot så har jag negativbilder med motiv från en badstrand, där en kvinna ligger och solbadar. Det kan vara mamma Dagmar 1934 i Steninge.  Se inlägget 2/ Några dagar i Steninge augusti 1934.)
Jag började med en lådkamera i slutet på 1940-talet. 1953 köpte jag min första systemkamera av det tyska märket Edixa.  Den hade ett specialobjektiv som gav bilder i nästan naturlig storlek. 1955 började jag ta diabilder i färg. För att titta på en diabild behövdes en diabilds-projektor. Jag köpte en liten hopfällbar projektor och bjöd hem grannar på bildvisning. Då kom det frågor: "Vad är det där för blomma?". Därav kom mitt livslånga intresse för djur och natur - arbetet som lärare på folkhögskola. I stället för tekniker på en industri.

1967 var jag mogen för en ny systemkamera - Minolta SRT 101. Den blev min trotjänare i nästan 30 år. När både ljusmätaren och ridån pajade var vi i början av 'digitalåldern'.

Diabilderna förvarade jag i plast- eller metall/trälådor, som rymde 100 - 150 bilder. Lådorna märkte jag med etiketter. Tyvärr har de flesta diabilderna 'åldrats' och tappat färg eller blivit rödaktiga.

När Marita skulle göra boken "Episoder ur mitt 85-åriga liv" började ett flera månader långt projekt. Att ur lådorna med uppåt 8 000 diabilder välja ut samt skanna och digitalisera de diabilder som jag av olika skäl ville ha kvar. Resten gick till återvinning. Det sved att vara tvungen att kasta alla fina blom- och djurbilder. Vissa bilder minns jag fortfarande. var jag tog. Ibland råkade jag vända diabilder med fel sida upp vid skanningen. Det märkte jag senare när det fanns bilder på vårat hus som var felvänt.
Sedan skulle jag skanna fotografier ur alla våra fotoalbum. Dem behöll vi. Nu plockar jag fram hårddiskarna, där de skannade bilderna ligger, och letar efter foton till Jöjjes minnesbilder. 
När vårt första barn Jonas föddes köpte jag en Super 8‑kamera för att dokumentera familjelivet. Filmerna har jag senare låtit konvertera till MP4, sammanlagt ungefär fyra timmars material.
Fotograferingen blev en hobby som både präglade min fritid i naturen och påverkade mitt yrkesval. Min utbildning till teknisk magister var egentligen inte anpassad för de trettio år jag sedan arbetade som folkhögskollärare.

*****

Precis som alla andra i min ålder har jag krämpor av olika slag. Läs i min anamnes!

Sedan 1997 bor jag med min fru Marita på Glimmervägen 6 i Sjösa i Nyköping. Sett från infarten vid 'Kustvägen" länsväg 219. 

Från Mattias (Maritas son) drönarkamera ser Solbacken ut så här.

Bild från Google Earth Pro

Enplansvilla med källare byggd 1978. Uppe i skogsbacken står Gäststugan från 1940-talet. Där har vi en vedeldad bastu.

Utsikten från hammocken med det härliga uterummet, som verkligen förlänger sommaren.

Sedan vi flyttade hit har björken vuxit och långsamt pressat isär betongringen från en smal spricka.

Innan lövsprickningen har vi en fin utsikt över Sjösaviken.

Maritas son Mattias kom häromdagen med sin drönare,

Detta är min arbetsplats där jag bygger mina bloggar med bilder från ett stort antal hårddiskar där mitt digitala liv är sparat. Jag använder båda datorerna parallellt med den gamla (vänstra, som fotoredigeringen inte fungerar på) när jag jobbar mot nätet där jag kollar den publicerade bloggarna bl a. Den nya (högra) är 'arbetshästen'.

Utöver att blogga håller jag fortfarande på med mina föredrag, vilket jag började med 2005. Då visade jag egna filmer från i huvudsak våra utlandsresor.  Men det tyckte jag var tråkigt - jag stod ju bara bredvid och tittade på filmen precis som publiken.
Jag övergick då till att använda presentationsprogrammet Power Point. Då bygger man upp föredraget med texter och bilder samt även video. Under våren 2026 har jag hållit 5 föredrag. Det är knappast troligt att det blir några fler.

Jag har ett tydligt åldersrelaterat problem: mitt kortminne är mycket kort. För att komma ihåg vad jag just höll på med tar jag ofta ett foto av datorskärmen, så att jag kan återkoppla till det några sekunder senare.

*****