Den svenska revolutionen 1917-1919

 Om kvinnlig rösträtt

I natt när jag inte kunde sova kollade jag som vanligt på FB. Hajade till vid rubriken ”Svenska revolutionen 1917-1919”. Vad var det? Hade jag aldrig hört talas om. Jag funderade på om det fanns kopplingar till ’Mostrarnas kampanj för kvinnlig rösträtt’.
Jag frågade Copilot, som kunde berätta detta:

Min text i promptern: Bifogade bild är en teckning från kampanjen för kvinnlig rösträtt kanske 1919. Den visar mina högt utbildade mors mostrar och deras två bröder till höger. De var alla ogifta och självständiga. Kvinnornas politiska sympatier låg säkerligen åt höger. Kan du koppla ihop detta med den så kallade "Svenska revolutionen 1917-1919" (som jag - 90 år gammal - inte har hört talas om).

Texten och bilden nedan har jag hämtat från kusin Ingrids blogg. 

Teckningen illustrerar tydligt den politiska och sociala omvälvningen som pågick i Sverige åren 1917–1919. Perioden kallas ibland – mest av historiker – för ”den svenska revolutionen”, inte därför att det skedde någon våldsam omstörtning, utan därför att landets politiska system förändrades i grunden på mycket kort tid. Det var en revolution i betydelsen genombrott för parlamentarism, demokrati och allmän rösträtt.

Bakgrunden: ett land i kris
Under första världskrigets slutår präglades Sverige av livsmedelsbrist, strejker, massdemonstrationer och en växande misstro mot den gamla maktordningen. Hungerdemonstrationer och soldatuppror förekom, och i Europa föll flera monarkier. Den svenska regeringen under Hjalmar Hammarskjöld hade förlorat förtroendet, och 1917 års riksdagsval gav en tydlig majoritet åt liberaler och socialdemokrater. Kungen, Gustaf V, tvingades acceptera att regeringen måste ha riksdagens stöd – ett avgörande steg mot parlamentarism.

1917–1919: den demokratiska omdaningen
Den nya regeringen under Nils Edén och Hjalmar Branting drev igenom reformer som förändrade Sverige i grunden. Det viktigaste var beslutet om allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män, som togs i två steg: först 1918, sedan slutligt 1919. Reformen trädde i kraft vid valet 1921. Samtidigt avskaffades den gamla riksdagens kvarlevor av ståndsprivilegier, och Sverige blev ett modernt parlamentariskt demokratiskt land.

Kopplingen till din familjebild
Teckningen visar en del av den breda borgerliga kvinnorörelse som bar upp reformerna. Att kvinnorna i din släkt var högutbildade och ogifta är typiskt för många av rösträttskämparna. De stod ofta ekonomiskt på egna ben och hade yrken som gav dem både självförtroende och samhällsengagemang. Att deras politiska sympatier låg åt höger är inte motsägelsefullt; högerkvinnor spelade en betydande roll i kampen för kvinnlig rösträtt, även om högerpartiet som organisation var mer tveksamt. I praktiken var rörelsen bredare än partipolitiken.

Jag hade dock hört talas om strejker i Västervik så jag frågade "Hände det något speciellt i Västervik vid denna tid"?

Det som hände i Västervik våren 1917 var inte bara en lokal episod utan något som kom att få betydelse för hela landets politiska utveckling. Västervik blev den plats där den stora vågen av hungerdemonstrationer och politiska protester tog fart, och händelserna där kom att prägla resten av året.

Västervik som startpunkt för 1917 års oroligheter
Den 16 april 1917 lade nästan alla arbetare i Västervik ned arbetet vid lunchtid och tågade till stadens myndigheter för att protestera mot dyrtiden, livsmedelsbristen och den bristande tillgången på ransoneringskort. Det var en tid då potatis, bröd och ved var hårt ransonerade, och missnöjet hade byggts upp under lång tid. Demonstrationen var i grunden fredlig, men stämningen var spänd och hotfull. En brödbutik stormades, och även saluhallen trängdes det in i innan polisen ingrep.
Det avgörande var att protesterna i Västervik blev mönsterbildande. De krav som framfördes där – bättre livsmedelsförsörjning, fler ransoneringskort, högre löner och kortare arbetsdag – kom att upprepas i stad efter stad under de följande veckorna. I samtida rapporter beskrevs Västervik som startskottet för den landsomfattande vågen av demonstrationer.

Lyssna till Podcasten om Hungerupproret 1917!

Röde Frans och den lokala ledningen
En central gestalt i Västervik var Frans Johan Gustafsson, kallad ”Röde Frans”. Han lyckades vid flera tillfällen lugna folkmassan och få protesterna att övergå i organiserade förhandlingar. Det var han som föreslog att en kommitté skulle bildas – den så kallade 16‑aprilkommittén – som sedan förhandlade med myndigheterna om ransoneringskort och vedpriser. Kommittén blev en modell för liknande lokala organ runt om i landet.

Min tankar drar vidare:

Sverige drabbades hårt av Spanska sjukan vid den tiden. Min mamma berättade om allt otäckt som hände i Västeråstrakten. Finns det något samband med 'revolutionen'?

Spanska sjukan och den svenska demokratiska omvandlingen 1917–1919 sammanföll i tid, men de var inte direkt orsak och verkan. Däremot förstärkte pandemin flera av de samhällsproblem som redan hade drivit fram den politiska krisen. Det gör att man i efterhand kan se dem som två parallella skeenden som påverkade samma samhälle – men på olika sätt.

Spanska sjukan som samhällschock
Influensan nådde Sverige sommaren 1918 och slog hårt mot landet under hösten och vintern. Totalt dog omkring 38 000 svenskar, och i Västerås var situationen särskilt svår. Där avled omkring 250 personer under hösten 1918, och samtida tidningar beskrev staden som ”ett bårhus” . Smittan spreds snabbt på grund av trängsel vid militära övningar, bland annat vid Västmanlands infanteriregemente, där hundratals insjuknade och många dog.

Pandemin skapade en känsla av utsatthet och oro, men den kom efter de stora politiska konflikterna 1917. Den påverkade därför inte själva genombrottet för parlamentarismen, men den bidrog till att förstärka upplevelsen av att det gamla samhället inte längre fungerade.

Vad var 'kungens borggårdstal' ?Jag vet att min morfar godsägaren August Ericsson var uppe i Stockholm då.

Kungens borggårdstal var ett av de mest dramatiska ögonblicken i svensk politik före demokratins genombrott. Det hölls den 6 februari 1914 på borggården vid Stockholms slott inför det så kallade Bondetåget, en massdemonstration av omkring 30 000 bönder som marscherat till huvudstaden för att protestera mot den liberala regeringens nedskärningar i försvaret. Det första världskriget började den 28 juli 1914 efter de så kallade 'skotten i Sarajevo'.
Talet blev startpunkten för borggårdskrisen, en konstitutionell konflikt som skakade landet.

Talets innehåll och sprängkraft
Gustaf V höll ett kraftigt försvarsvänligt tal där han öppet kritiserade statsminister Karl Staaffs regering och dess försvarspolitik. Det var i praktiken ett politiskt ställningstagande mot den sittande regeringen, något som stred mot parlamentarismens principer. Talet var dessutom skrivet av upptäcktsresanden Sven Hedin, en av tidens mest högljudda försvarsvänner, och inte av regeringen.
När Staaff fick veta vad kungen sagt begärde han att kungen skulle förklara att talet inte var en statshandling. Kungen vägrade. Regeringen avgick, och en konservativ ministär tillsattes. På kort sikt hade kungen och högern vunnit, men i det långa loppet bidrog krisen till att opinionen svängde mot ett mer parlamentariskt styrelseskick.

Bondetåget och godsägarnas roll
Bondetåget organiserades av konservativa krafter på landsbygden, framför allt större jordbrukare och godsägare. Initiativet växte fram i Uppland, där lantmän samlades för att visa sitt stöd för kungen och kravet på ett starkare försvar.
Det är därför fullt möjligt – och historiskt rimligt – att din morfar, godsägaren August Ericsson, var i Stockholm vid detta tillfälle. Bondetåget lockade just den typ av personer som hade ekonomiskt och socialt ansvar för stora jordbruk och som såg ett starkt försvar som en nationell nödvändighet. Många av deltagarna var konservativt sinnade, ofta med en stark lojalitet till kungamakten och en misstro mot den liberala regeringens nedrustningspolitik.

Varför borggårdstalet blev så betydelsefullt
Talet blev en vändpunkt av tre skäl.

För det första visade det att kungen fortfarande såg sig som en aktiv politisk maktfaktor. Trots att parlamentarismen var på frammarsch och regeringen i praktiken borde vila på riksdagens stöd, tog kungen öppet ställning mot regeringen i försvarsfrågan. Det uppfattades som ett försök att utöva självständig politisk makt.

För det andra mobiliserade talet landsbygdens och högerns konservativa krafter. Försvarsfrågan gick från att vara en budgetfråga till en nationell lojalitetsfråga, där kungen blev en samlande symbol.

För det tredje fördjupades motsättningarna mellan högern och liberalerna. Krisen visade att det konstitutionella systemet inte längre stämde med den politiska verkligheten och bidrog till genombrottet för parlamentarismen 1917, då det slogs fast att regeringen måste ha riksdagens stöd.

I efterhand framstår borggårdstalet som det sista stora försöket av kungamakten att styra rikets politik. Tre år senare var situationen den motsatta: kungen tvingades acceptera parlamentarismen, och Sverige gick in i den demokratiska epok som kulminerade med rösträttsbesluten 1918–1919.

*****