13/ Den svenska revolutionen 1917-1919 och pandemin Spanska sjukan

 13/ Den svenska revolutionen 1917-1919

Om kvinnlig rösträtt

I natt när jag inte kunde sova kollade jag som vanligt på FB. Hajade till vid rubriken ”Svenska revolutionen 1917-1919”. Vad var det? Hade jag aldrig hört talas om. Jag funderade på om det fanns kopplingar till ’Mostrarnas kampanj för kvinnlig rösträtt’.
Jag frågade Copilot, som kunde berätta detta:

Min text i promptern: Bifogade bild är en teckning från kampanjen för kvinnlig rösträtt kanske 1919. Den visar mina högt utbildade mors mostrar och deras två bröder till höger. De var alla ogifta och självständiga. Kvinnornas politiska sympatier låg säkerligen åt höger. Kan du koppla ihop detta med den så kallade "Svenska revolutionen 1917-1919" (som jag - 90 år gammal - inte har hört talas om).

Texten och bilden nedan har jag hämtat från kusin Ingrids blogg. 

Teckningen illustrerar tydligt den politiska och sociala omvälvningen som pågick i Sverige åren 1917–1919. Perioden kallas ibland – mest av historiker – för ”den svenska revolutionen”, inte därför att det skedde någon våldsam omstörtning, utan därför att landets politiska system förändrades i grunden på mycket kort tid. Det var en revolution i betydelsen genombrott för parlamentarism, demokrati och allmän rösträtt.

Bakgrunden: ett land i kris
Under första världskrigets slutår präglades Sverige av livsmedelsbrist, strejker, massdemonstrationer och en växande misstro mot den gamla maktordningen. Hungerdemonstrationer och soldatuppror förekom, och i Europa föll flera monarkier. Den svenska regeringen under Hjalmar Hammarskjöld hade förlorat förtroendet, och 1917 års riksdagsval gav en tydlig majoritet åt liberaler och socialdemokrater. Kungen, Gustaf V, tvingades acceptera att regeringen måste ha riksdagens stöd – ett avgörande steg mot parlamentarism.

1917–1919: den demokratiska omdaningen
Den nya regeringen under Nils Edén och Hjalmar Branting drev igenom reformer som förändrade Sverige i grunden. Det viktigaste var beslutet om allmän och lika rösträtt för både kvinnor och män, som togs i två steg: först 1918, sedan slutligt 1919. Reformen trädde i kraft vid valet 1921. Samtidigt avskaffades den gamla riksdagens kvarlevor av ståndsprivilegier, och Sverige blev ett modernt parlamentariskt demokratiskt land.

Kopplingen till din familjebild
Teckningen visar en del av den breda borgerliga kvinnorörelse som bar upp reformerna. Att kvinnorna i din släkt var högutbildade och ogifta är typiskt för många av rösträttskämparna. De stod ofta ekonomiskt på egna ben och hade yrken som gav dem både självförtroende och samhällsengagemang. Att deras politiska sympatier låg åt höger är inte motsägelsefullt; högerkvinnor spelade en betydande roll i kampen för kvinnlig rösträtt, även om högerpartiet som organisation var mer tveksamt. I praktiken var rörelsen bredare än partipolitiken.

Jag hade dock hört talas om strejker i Västervik så jag frågade "Hände det något speciellt i Västervik vid denna tid"?

Det som hände i Västervik våren 1917 var inte bara en lokal episod utan något som kom att få betydelse för hela landets politiska utveckling. Västervik blev den plats där den stora vågen av hungerdemonstrationer och politiska protester tog fart, och händelserna där kom att prägla resten av året.

Västervik som startpunkt för 1917 års oroligheter
Den 16 april 1917 lade nästan alla arbetare i Västervik ned arbetet vid lunchtid och tågade till stadens myndigheter för att protestera mot dyrtiden, livsmedelsbristen och den bristande tillgången på ransoneringskort. Det var en tid då potatis, bröd och ved var hårt ransonerade, och missnöjet hade byggts upp under lång tid. Demonstrationen var i grunden fredlig, men stämningen var spänd och hotfull. En brödbutik stormades, och även saluhallen trängdes det in i innan polisen ingrep.
Det avgörande var att protesterna i Västervik blev mönsterbildande. De krav som framfördes där – bättre livsmedelsförsörjning, fler ransoneringskort, högre löner och kortare arbetsdag – kom att upprepas i stad efter stad under de följande veckorna. I samtida rapporter beskrevs Västervik som startskottet för den landsomfattande vågen av demonstrationer.

Lyssna i mobilen till den intressanta podden om Hungerupproret 1917. Den handlar om en dramatisk tid i Sverige för mer än 100 år sedan.

Röde Frans och den lokala ledningen
En central gestalt i Västervik var Frans Johan Gustafsson, kallad ”Röde Frans”. Han lyckades vid flera tillfällen lugna folkmassan och få protesterna att övergå i organiserade förhandlingar. Det var han som föreslog att en kommitté skulle bildas – den så kallade 16‑aprilkommittén – som sedan förhandlade med myndigheterna om ransoneringskort och vedpriser. Kommittén blev en modell för liknande lokala organ runt om i landet.

Min tankar drar vidare:

Sverige drabbades hårt av Spanska sjukan vid den tiden. Min mamma berättade om allt otäckt som hände i Västeråstrakten. Finns det något samband med 'revolutionen'?

Spanska sjukan och den svenska demokratiska omvandlingen 1917–1919 sammanföll i tid, men de var inte direkt orsak och verkan. Däremot förstärkte pandemin flera av de samhällsproblem som redan hade drivit fram den politiska krisen. Det gör att man i efterhand kan se dem som två parallella skeenden som påverkade samma samhälle – men på olika sätt.

Spanska sjukan som samhällschock
Influensan nådde Sverige sommaren 1918 och slog hårt mot landet under hösten och vintern. Totalt dog omkring 38 000 svenskar, och i Västerås var situationen särskilt svår. Där avled omkring 250 personer under hösten 1918, och samtida tidningar beskrev staden som ”ett bårhus” . Smittan spreds snabbt på grund av trängsel vid militära övningar, bland annat vid Västmanlands infanteriregemente, där hundratals insjuknade och många dog.

Pandemin skapade en känsla av utsatthet och oro, men den kom efter de stora politiska konflikterna 1917. Den påverkade därför inte själva genombrottet för parlamentarismen, men den bidrog till att förstärka upplevelsen av att det gamla samhället inte längre fungerade.

Vad var 'kungens borggårdstal' ?Jag vet att min morfar godsägaren August Ericsson var uppe i Stockholm då.

Kungens borggårdstal var ett av de mest dramatiska ögonblicken i svensk politik före demokratins genombrott. Det hölls den 6 februari 1914 på borggården vid Stockholms slott inför det så kallade Bondetåget, en massdemonstration av omkring 30 000 bönder som marscherat till huvudstaden för att protestera mot den liberala regeringens nedskärningar i försvaret. Det första världskriget började den 28 juli 1914 efter de så kallade 'skotten i Sarajevo'.
Talet blev startpunkten för borggårdskrisen, en konstitutionell konflikt som skakade landet.

Gemini har hjälpt mig med dessa jämförelser:

Det ligger nära till hands att jämföra spanska sjukan 1918–1920 med covid-19-pandemin hundra år senare, trots att de båda kriserna drabbade helt olika samhällen. Medan 38 000 svenskar miste livet i spanska sjukan och 24 000 i covid-19, skedde det första utbrottet i en tid av djup politisk omvandling. Spanska sjukan drog fram i efterdyningarna av 1917 års stora konflikter och förstärkte känslan av att det gamla Sverige var på väg att rämna, även om pandemin i sig inte hindrade parlamentarismens genombrott.

Denna politiska osäkerhet hade inletts redan några år tidigare, vid den dramatiska borggårdskrisen i februari 1914. När kung Gustaf V höll sitt berömda tal till Bondetåget för att ta ställning i försvarsfrågan befann sig min morfar, godsägaren August Ericsson, på plats i Stockholm tillsammans med många andra från landsbygden. Det var en tid då själva grunden för hur landet skulle styras stod på spel, och när första världskriget väl tog slut stod Sverige med ett nedslitet och omodernt försvar. Behovet av nya kanonbåtar och ett stärkt kustskydd blev smärtsamt tydligt när landet tvingades hävda sin neutralitet i ett alltmer osäkert Östersjöområde.

Situationen då äger en tydlig likhet med dagens läge, där Sverige efter många år av nedrustning återigen genomför stora militära satsningar. Men även om försvarsfrågan återigen har hamnat i centrum, sker upprustningen nu i en helt annan politisk och teknologisk miljö. Skillnaden i statsskick är fundamental; där 1914 års kris handlade om kungens personliga makt, vilar dagens beslut på en stabil demokratisk grund och ett medlemskap i NATO. Jämförelsen handlar därför inte om att vi är på väg tillbaka till det förflutna, utan snarare om den återkommande insikten att ett förändrat säkerhetsläge förr eller senare kräver ett fungerande försvar.

Talets innehåll och sprängkraft
Gustaf V höll ett kraftigt försvarsvänligt tal där han öppet kritiserade statsminister Karl Staaffs regering och dess försvarspolitik. Det var i praktiken ett politiskt ställningstagande mot den sittande regeringen, något som stred mot parlamentarismens principer. Talet var dessutom skrivet av upptäcktsresanden Sven Hedin, en av tidens mest högljudda försvarsvänner, och inte av regeringen.
När Staaff fick veta vad kungen sagt begärde han att kungen skulle förklara att talet inte var en statshandling. Kungen vägrade. Regeringen avgick, och en konservativ ministär tillsattes. På kort sikt hade kungen och högern vunnit, men i det långa loppet bidrog krisen till att opinionen svängde mot ett mer parlamentariskt styrelseskick.

Bondetåget och godsägarnas roll
Bondetåget organiserades av konservativa krafter på landsbygden, framför allt större jordbrukare och godsägare. Initiativet växte fram i Uppland, där lantmän samlades för att visa sitt stöd för kungen och kravet på ett starkare försvar.
Det är därför fullt möjligt – och historiskt rimligt – att din morfar, godsägaren August Ericsson, var i Stockholm vid detta tillfälle. Bondetåget lockade just den typ av personer som hade ekonomiskt och socialt ansvar för stora jordbruk och som såg ett starkt försvar som en nationell nödvändighet. Många av deltagarna var konservativt sinnade, ofta med en stark lojalitet till kungamakten och en misstro mot den liberala regeringens nedrustningspolitik.

Varför borggårdstalet blev så betydelsefullt
Talet blev en vändpunkt av tre skäl.

För det första visade det att kungen fortfarande såg sig som en aktiv politisk maktfaktor. Trots att parlamentarismen var på frammarsch och regeringen i praktiken borde vila på riksdagens stöd, tog kungen öppet ställning mot regeringen i försvarsfrågan. Det uppfattades som ett försök att utöva självständig politisk makt.

För det andra mobiliserade talet landsbygdens och högerns konservativa krafter. Försvarsfrågan gick från att vara en budgetfråga till en nationell lojalitetsfråga, där kungen blev en samlande symbol.

För det tredje fördjupades motsättningarna mellan högern och liberalerna. Krisen visade att det konstitutionella systemet inte längre stämde med den politiska verkligheten och bidrog till genombrottet för parlamentarismen 1917, då det slogs fast att regeringen måste ha riksdagens stöd.

I efterhand framstår borggårdstalet som det sista stora försöket av kungamakten att styra rikets politik. Tre år senare var situationen den motsatta: kungen tvingades acceptera parlamentarismen, och Sverige gick in i den demokratiska epok som kulminerade med rösträttsbesluten 1918–1919.

*****

12/ Mitt minne av morgonen den 1 mars 1986

12/ Mitt minne av morgonen den 1 mars 1986 

Min som Oscar fyllde 13 år den 1 mars 1986. Hans farmor Dagmar (85 år) hade kommit för att vara med och uppvakta honom hemma hos oss på Ejdergatan 2 i Trosa. Som vanligt hade hon sin radio med sig i sovrummet för att kunna lyssna när hon inte kunde sova. Ungefär vid 6-tiden på morgonen vaknar alla i familjen av att farmor står i sitt långa nattlinne och okammade vita hår utanför sitt sovrum och skriker: "Palme har mördats". Det var ett verkligt brutalt uppvaknande, som väl ingen av oss kommer att glömma.

När jag nu själv har svårt att sova på natten och lyssnar på P1 i min mobil via hörapparaterna, så berättar nyhetsuppläsaren att "nu är det 40 år sedan Palme sköts". Då sätter mina tankar igång och jag går upp ur sängen och med stöd av Copilot formulerade vi denna chatt:

Olof Palme – mordet som skakade det moderna Sverige

Statsminister Olof Palme sköts på öppen gata fredagen den 28 februari 1986 klockan 23.21 på Sveavägen i Stockholm. Han avled omedelbart av skottskadorna. Händelsen inträffade alltså en fredag. Mordet är fortfarande formellt ouppklarat. Trots att en rad spår utretts under decennierna – från enskilda individer till misstänkta politiska eller internationella motiv – har ingen gärningsman kunnat bindas rättsligt till brottet. Åklagaren pekade 2020 ut Stig Engström som misstänkt, men eftersom han var avliden lades förundersökningen ned. Senare omprövning 2025 slog fast att bevisningen inte räckte för att peka ut honom.

Frågan om mordet var politiskt är fortfarande omstridd. Palme var en internationellt profilerad politiker, och flera av de tidiga spåren byggde på antaganden om politiska motiv – exempelvis Sydafrikaspåret och PKK-spåret – men inget av dessa kunde styrkas. I dag betraktas mordet därför inte som klarlagt politiskt, även om motivbilden i flera spår hade politiska inslag.

Gustav III – ett kungamord med tydlig politisk bakgrund

När Gustav III sköts på maskeradbalen på Operan i Stockholm den 16 mars 1792 var motivet direkt kopplat till rikets politiska utveckling. Kungen hade genom Förenings- och säkerhetsakten 1789 kraftigt stärkt sin makt på adelns bekostnad, och missnöjet inom delar av adeln var djupt. En sammansvärjning bildades, och kapten Jacob Johan Anckarström avlossade skottet på en maskeradbal på slottet Tre kronor. Kungen avled den 29 mars 1792, alltså drygt två veckor senare.

Det råder ingen tvekan om att mordet var politiskt. Det var ett organiserat attentat av en grupp adelsmän som ville stoppa kungens maktutvidgning och förändra rikets styrelseskick.

Gustav Vasas söner – maktkamp och dödshot i 1500-talets Sverige

Under 1500-talet präglades Sverige av en hård och ofta brutal dynastisk maktkamp. Gustav Vasas söner – Erik XIV, Johan III och Karl IX – deltog alla i konflikter där våld och dödande var politiska medel. Erik XIV lät avrätta adelsmän (bl.a. Sturemorden 1567), och han avsattes senare av sina bröder. Johan III tog makten genom att fängsla Erik, som dog i fångenskap 1577. Även om dödsorsaken inte är helt säker anses förgiftning vara trolig, vilket i så fall gör även detta till ett politiskt motiverat dödsfall.

Denna period visar hur politiskt våld var en integrerad del av maktutövningen i det tidigmoderna Sverige. (Denna del bygger på etablerad historisk forskning; inga specifika webbkällor behövde användas.)

Nyköpings gästabud 1317 – ett medeltida maktdrama

Vid Nyköpings gästabud i december 1317 lät kung Birger Magnusson fängsla sina bröder hertigarna Erik och Valdemar. De dog i fångenskap, sannolikt av svält. Händelsen var kulmen på en långvarig maktkamp inom kungahuset. Även om det inte var ett ”mord” i modern juridisk mening var det ett medvetet politiskt dödande i kampen om rikets styre. I teaterstycket Nyköpings Gästabud yttras orden: "Mindes I Håtuna-leken". Det var alltså Kung Birgers hämnd.

Gästabudet ledde till att Birger störtades och att hans son tvingades fly landet. Händelsen är ett av de tydligaste exemplen på politiskt motiverat dödande i svensk medeltid. (Även här bygger framställningen på etablerad historisk forskning.)

Sammanfattande berättelse: Politiska mord i Sverige genom historien

Sveriges historia rymmer flera dramatiska ögonblick där politiskt våld förändrat rikets utveckling. Redan under medeltiden var kampen om kungamakten blodig. Nyköpings gästabud 1317 visade hur bröder kunde låta bröder dö för att säkra makten. Under 1500-talet fortsatte traditionen: Gustav Vasas söner använde fängslanden, avrättningar och sannolikt även förgiftning som politiska verktyg i kampen om tronen.

På 1700-talet tog det politiska våldet en ny form. Mordet på Gustav III 1792 var inte en dynastisk strid utan en konflikt om rikets styrelseskick. En grupp adelsmän såg kungens maktutvidgning som ett hot mot den gamla ordningen och valde att undanröja honom. Det var ett attentat med tydlig politisk avsikt och långtgående konsekvenser för Sveriges politiska utveckling.

I modern tid är mordet på Olof Palme 1986 det mest omvälvande exemplet. Till skillnad från de äldre fallen saknas här ett klarlagt motiv och en identifierad gärningsman. Trots omfattande utredningar har mordet förblivit ouppklarat. Det politiska inslaget är omdiskuterat: flera spår har antytt politiska motiv, men inget har kunnat bevisas. Därmed står mordet som ett unikt och smärtsamt brott i svensk samtidshistoria – ett statsministermord utan lösning.

*****

11/ Syskonen Svalling

Inlägg nr 11: Syskonen Svalling

Min kusin Ingrid Eckerman (född Egerö) skrev i december 2011 om Svallingsläkten med rubriken "Gustaf Emanuel och Helena Karolina Svalling  samt deras ättlingar".

 Man kan även läsa om Svallings på denna länk  https://kolbacksbygden.se/mobil/Blogginlagg/Gustaf_Svalling.pdf 

Detta gruppfoto togs 1946 i Nya Kyrkbyns vardagsrum. 1 och 2 är sonen Eric med makan Rut Egerö, 3, 4 och 5 är mostrarna Signe, Anna och Lalla. 5 är goda vännen Signe K. 7 och 8 är döttrarna Ingrid och Maja med maken 9 John Swensson. 10 och 11 är August och Mia. 12 är prästfrun Anna-Lisa Ericsson och 13 moster Ester. På golvet sitter Erics och Ruts barn Torsten, Lena och Bertil.

Bara Emilie och Mia gifte sig medan systrarna och brodern Gottfrid förblev ogifta. De fick alla rejäla utbildningar. 

Emilie (1866–1947), var elev vid Wallinska skolan i Sthlm och inledde därefter studier vid Uppsala Universitet där hon 1889 blev fil kand med inriktning på naturvetenskapliga ämnen. Hon gifte sig hon 1892. ren 1905–26 undervisade vid elementarskolan för flickor i Södertälje.
Anna (1875- ? ) blev folkskollärare. 

Lalla (1881-1965) försäkringstjänsteman på Skandia.

Detta är hennes 60-årsgåva från Skandia 1941.

Mia (1871-1956) var telefonist innan hon gifte sig med August 1898. Detta är den förtjänstnål hon fick efter avslutat tjänst. Texten lyder: 

Mia Svalling Ericsson (mors) telegrafistnål. Var telegrafist i Hallstahammar. Var chef för bl a telegrafens och telefonens förflyttning till Kolbäck.

Texten skrevs av hennes son Eric Ericsson (sedemera Egerö)

Ester Svalling (1873–1956) utbildades till gymnastikdirektör vid GCI 1897. Hon arbetade därefter som gymnastiklärarinna och sjukgymnast i Eskilstuna, Enköping och Berlin fram till 1902, och var sedan verksam vid Landskrona folkskollärarinneseminarium 1903–1906.
Efter dessa år återvände hon till GCI, där hon från 1906 kom att bli en av institutets mest inflytelserika lärare. Hon ledde sommarkurser för folkskollärarinnor, var inspektör för dessa kurser från 1920 och deltog som sakkunnig i arbetet med GCI:s omorganisation 1915–1918.

Hon ingick i redaktionen för Tidskrift i gymnastik och hade ledande uppdrag inom Svenska gymnastikläraresällskapet.

Signe (1879–1972) blev 1903 gymnastikdirektör. Signe arbetade inledningsvis som sjukgymnast i England och Holland och var därefter 1909–40 gymnastiklärarinna i Stockholms folkskolor.

De ogifta syskonen bodde tillsammans i en stor lägenhet på Linnégatan 98 i Stockholm. De lät bygga en fin och rymlig 'sommarstuga' invid Kolbäcksån nära Nya Kyrkbyn, där August och Mia bodde. Den hette Ågården, men kallades i folkmun "Nuckebo". Där bodde  Anna, Ester och Signe. Numera kallas den Åsidan (Kolbäcks Kyrkby 4:2).

I texten ovan står det Motivbeskrivning: Lisselbo. Det är fel!
Lisselbo är namnet på det "fritidshus" vid Älgö i Nacka, där Lalla och hennes "väninna" Signe Karlsson höll till på lediga stunder. 
Vid något tillfälle var Dagmar i Stockholm, då hon passade på att besöka någon av Mostrarna, som bodde på ett ålderdomshem. Enligt mamma så låg "NN som ett paket i en säng. Så vill jag inte sluta mitt liv!"

Så här såg Ågården ut när kusinen Anders Egerö var där 2025.

Bilden från 1906 visar tre av mostrarna med sina långa vida kjolar, när de ska ge sig iväg på en cykeltur. Jag har faktiskt cyklat på en av Mostrarnas cyklar i sällskap med några av dem bort till Oxelby. Jag hade besvär med att både trampa och styra.

Min kusin Lena berättar att Mostrarna (Signe, Lalla och Ester) bildade Föreningen För Fotfria Kjolar. 

Min kusin Ingrid Eckerman (född Egerö) berättar i sin blogg "Ingrid Eckerman tycker till" från den 2 september 2011 mycket intressanta minnen om sin farmor Mia Ericsson (född Svalling). Den finns på denna länk: https://ingrideckerman.blogspot.com/2011/09/min-fars-mostrar-var-rostrattskampar.html, där Ingrid berättar om Mostrarna ur sitt perspektiv.

Det var dags för kvinnlig rösträtt 1921. Det är klart att de starka kvinnorna Svalling engagerade sig i kampanjen. 

När jag gjorde militärtjänst på Ing 1 i Stockholm i mitten på 1950-talet hände det ibland att jag besökte de gamla Mostrarna på Linnégatan 98. Då bjöds jag på lunch.
När mostrarna av åldersskäl lämnade lägenheten, fick jag behålla taklampan i hallen. Den var gjord i hamrad plåt. Den skänkte jag till Stensund, där den fortfarande hänger inne i entrén till kontorsflygeln. 

I Slottssalen på Stensund står bredvid den stora öppna spisen en lång eldgaffel. Den var en gång i tiden min morfars och kanske tillverkad på Svallings smedja i Mölntorp.

*****

10/ Dagmars ungkarlstid

Inlägg nr 10

Dagmars ungkarlstid – en resa från flickskolan i Västerås till hemmafru och ambulerande skolkökslärarinna i Bodafors

(Jag har fått hjälp av Copilot att formulera texterna nedan.)
Min mor, Dagmar Karolina Ericsson född 1901, levde ett mycket långt och fullödigt liv. Hon somnade in år 2000 i Salarps äldreboende i Rönninge utanför Stockholm.
När hon var 14 år, började hon i flickskolan i Västerås, där hon liksom hennes syskon bodde i skolhushåll med någon släkting eller anställd som ansvarig för mat och ordning.

Mamma älskade att dansa redan som tonåring. Ibland var det dans i flickskolans eller läroverkets aula med levande musik. På den tiden kunde en dam inte gå ut och dansa själv. Hon måste ha ett 'förkläde' med sig. Det kunde vara en vuxen släkten eller hennes äldre bror Eric. Det var den tidens sed. 
Damerna hade ett tryckt dansprogram med kvällens olika danser listade i ordning.  Då kom kavaljererna och 'bokade' t ex en hambo i Dagmars program. Det var där hennes dansglädje grundlades. Min sista dans med henne var på hennes 95‑årsdag. Stegen var inte längre som förr, men hon njöt, och det gör mitt minne desto starkare.

Dansen följde också mig vidare: från köksgolvet hemma, via danskurser och gillesdanser, till uppvisningsdanser under mina år som lärare på Stensund.
5 år senare utbildade sig Dagmar till hushållslärare på Tärna folkhögskola utanför Sala, där hon blanda andra fick den kände folkhögskoleprofilen Jan Ottosson som lärare. 

Hon arbetade sedan som ambulerande skolkökslärarinna i trakten av  Kolbäck och även när hon gift sig och flyttat till Bodafors 1934.
Där satte hon sin prägel på upprustningen av det gamla huset Sjöbacka: rinnande vatten, värmeelement, kylskåp, ergonomiskt kök — allt sådant som hon lärt sig på Tärna. Hon var en modern kvinna långt innan ordet blev modernt.
Och som en märklig cirkel i livet ordnade hon 1960 ett föredrag i Bodafors Folkets hus med Jan Ottosson, den legendariske “Bastu‑Jan”. Han imponerade på publiken genom att 'gå på händerna' 70 år gammal!

År 1927 skaffade sig Dagmar en bil av märket Chevrolet. Tillsammans med syskonen bilade de runt i Sverige. Bland annat besökte de den blivande svägerskan Rut Östby i hennes hem på gården Östanby utanför Lindesberg. 
Min kusin Torsten berättar: "om den berömda campingresan, som min far Eric gjorde på motorcykel tillsammans med sina tre systrar +  Rut i Dagmars bil. Enligt uppgift sov de i samma stora tält, men min far fick för säkerhets skull ligga emellan systrarna." 

På väg till Östanby och Gusselhyttan

Vid Ringsjön i Skåne 22 juli 1927

Den 29 dec 1928 (på dagen 6 år innan hon gifte sig!) skaffade hon pass. Planerade hon en utlandsresa?

Hon skulle till École Florence Nightingale i Bordeaux. Jag har inte en aning om varför eller hur hon hade fixat nödvändiga kontakter. I flickskolan hade hon lärt sig franska, så hon planerade nog allting själv. 

När hon den 3 januari 1929 satte hon sig bakom ratten på sin cheva hade hon minst 300 mil grusvägar framför sig.
Under 10 månader vistades hon på École Florence Nightingale. Skolan var en av Frankrikes mest moderna utbildningar för sjuksköterskor och byggde på Florence Nightingales principer om disciplin, hygien och praktisk klinisk träning.

Utbildningen innebar daglig närvaro i sjukhusmiljön. 
Tiden i Bordeaux gav henne en fördjupad kunskap i medicinsk hygien, omvårdnad och organiserad folkhälsa – erfarenheter som hon bar med sig hem och som kom att prägla hennes fortsatta liv.

* 

En vecka sommaren 1933 fortbildade Dagmar sig på denna veckokurs i Lillehammer. Hon hade då en tjänst på Kyrkskolan Himmeta utanför Köping.

Dagmar hade fått ett stipendium från Västmanlands läns Landstings Folkbildningskommitté, för att kunna gå denna kurs.

Med stor tacksamhet för stipendiet á kr. 100:- (2500 kronor i dagens penningvärde), som jag erhållit för deltagandet i den av Föreningen Norden anordnade kursen för skolkökslärarinnor i Norge innevarande sommar, ber jag härmed vördsamt få översända en kortfattad redogörelse av densamma.

Denna kurs var den första nordiska studiekurs för lanthushålls- och skolkökslärarinnor, ordnad av Föreningen Norden i samarbete med Landslaget för Husstellærerinner, Skolekjøkkenlærerinnenes Landsforening, Statens Lærerinneskole i Husstell och Norske Kvinners Nasjonalråd. Den avhölls i Oslo, Hurdals Verk och Lillehammer under tiden 3/7–10/7 1933.

Läs resten av hennes rapport från kursen. Det är ett mycket intressant tidsdokument.

*****

9/ Gamla Kyrkbyn = Kyrkbyn

Inlägg nr 9 

Om gården Kyrkbyn, som i 170 år ägdes av Ericsson-familjer

Mina funderingar:

1/ Kyrkbyar finns det hur många som helst i Sverige. Då betyder kyrkby ”liten bebyggelse nära ortens kyrka”.

2/ Då bör Kyrkbyn vara ett namn på bebyggelsen vid kyrkan. Det finns säkert många sådana också.

Mangårdsbyggnaden (i lila cirkeln) Kyrkbyn ligger på fastigheten med beteckningen Kolbäcks kyrkby 8:1. Jag tror att det är hela gården med byggnader, skog och åkrar som t ex August ägde. Dessutom ingick även Vänsta och Oxelby med var sitt mantal.
Det rödmarkerade området var det sista, som Andreas sålde 2025 till Albin Skure. Därmed försvann det 170 år gamla godset Kyrkbyn för alltid ur Ericsson-släkten.

Jag kommer att kalla mangårdsbyggnaden på Kyrkbyn för just Kyrkbyn eller Gamla Kyrkbyn, om det behövs för tydlighets skull. Sedan August runt 1920 byggde villan uppe vid åsen kallade släkten den för Nya Kyrkbyn, med beteckningen Kolbäcks kyrkby 4:3 (och senare Kyrkbyåsen 4:1).

Kyrkbyn byggdes runt år 1800 - långt innan Lars Pettersson flyttade in.
Denna bilden är från 1895.

Här växte Augusts och Mias barn upp. Eric (1899), Dagmar (1901), Maja (Maria 1903), Ingrid (1905) och Torsten (1905-1913).

Detta foto från julafton 1920 är taget i vardagsrummet på Kyrkbyn

Namnförteckning saknar jag.

Kyrkbyn på 1960-talet när Karl-Axel och Ingegerd bodde här.

Fotot på kyrkbytrappan är taget på 1960-talet. Förutom Karl-Axel (dricker kaffe) och frun Ingegerd med barnen Andreas, Lena och Lalle är det Dagmar och Paul bredvid ?

*****

8/ Godsägaren August Ericsson

- Inlägg nr 8: Min morfar August Ericsson

När Andreas på Kyrkbyn i maj 2025 sålde det sista av gården Kyrkbyn till storbonden Albin Skure på Vendle gård, var arealen cirka 100 ha, varav 84 ha var åker. På t ex 1940-talet var arealen betydligt större och bredde ut sig både åt söder och väster. 
En bild tagen av Google Earth visar de nuvarande byggnaderna på Kyrkbyn, vilka fanns redan på morfars tid.

Från Lantarbetarstrejken 1920 utanför stallet.

På detta foto från c:a 1950 står förutom 11 släktingar också 11 av gårdens viktigaste personer: rättare, kusk, trädgårdsmästare och lagårdsförman.

Men de flesta som arbetade på gården var mjölkerskor, lagårdskarlar, stalldrängar och pigor. Fram till 1940-talet fanns också statare. När gården mekaniserades med mjölkmaskiner och tröskverk kring sekelskiftet 1900 och traktorerna från 1920 minskade antalet anställda.

Av min vän Kurt Larsson på Kolbäck hembygdsförening fick jag ett tidningsurklipp från Köpingsposten 1903.

200 kronor år 1903 motsvarar ungefär 15 000–16 000 kronor år 2026. En dräng kunde ha omkring 250–350 kr per år i kontantlön.
Av samma notis framgår att morfar August Ericsson tar över Kyrkbyn efter Gammal-Eric den 14 mars 1903.

Redan mitten på 1800-talet fanns ett bränneri (se förra inlägget), där bland annat potatis blev brännvin. 
Detta är brännvinsladan invid Eriksgatan upp till Nya Kyrkbyn (till höger i bilden). Ladan finns inte kvar och hela gärdet är nu bebyggt. Fotot är taget på bron över Kolbäcken. Det är den mörka Kolbäcken som givit Kolbäck dess namn år 1337. Nere till vänster flyter Kolbäcksån.

I bränneriet fanns mycket utrustning bland annat måttkärl för våtvaror. Jag har ärvt en del av den ursprungliga uppsättningen. 

Den näst största kannan är speciellt intressant, därför att den tydligt genom sin kröning visar hur fusk förhindras.

I underbloggen "Brännvinsmått" förklaras hur.

Foto på August Ericsson (1867-1950) togs i en ateljé - kanske 1920.

Han bär två förtjänsttecken. Jag lät Copilot analysera bilden ovan:
August Ericsson bar två insignier ur Kungliga Nordstjärneorden. Runt halsen bär han Kommendörstecknet, ett vitt kors i svart band. På bröstet sitter den tillhörande kraschanen, en silverstjärna med ordens mittmedaljong. Kombinationen av halskors och kraschan visar att han tilldelats en högre grad inom orden.
Nordstjärneorden gavs till civila personer som gjort betydande insatser för stat, samhälle eller yrkesliv. Morfar erhöll sina tecken för långvarigt och förtjänstfullt arbete i offentlig och samhällelig tjänst.

{Ordnarna och mycket av Augusts efterlämnade material finns på Västmanlands läns museum i Västerås inlämnade av sonen Torsten.}

Det var Gammel-Eric, som genom sitt arbete och skicklighet, lade grunden till godset Kyrkbyns framgång och förmögenhet. Det förvaltades och utvecklades sedan av sonen August Ericsson, som var utbildad agronom på Ultuna. 
Framgångssagan skulle kunna jämföras den digitaliseringsvåg som började med transistorn på 1950 och svepte över världen till andra sidan millennieskiftet 1900 till 2000. Med stöd av ChatGPT har jag fått till denna essä.

*****

7/ Mormor Mia - Svallingen från Mölntorp

Inlägg nr 7: Släkten Svalling på mormors sida.

Svallingsläkten har sina rötter i norra Södermanland, där soldaten Olof Jonsson tog namnet Svalling på 1700-talet. Under 1800-talet växte släkten fram som en av Eskilstunas mest framstående smedfamiljer. Bröderna Emanuel och Olov Fredrik Svalling drev verkstäder som tillverkade fickknivar, sablar och hushållsverktyg, och deltog i internationella utställningar.

Mia Svallings föräldrahem i Mölntorp

Med det arvegods, som jag nu har, finns bland annat matbestick med tillverkningsstämplar och monogram. 

Jag skickade bilderna till Copilot som analyserade stämplar och monogram. Det resulterade i uppgifter om mormors historia innan hon gifte sig med August den 16 juni 1898.

Emanuels son, Gustaf Emanuel Svalling (1837–1913), utbildad svärdsfejare, drev smedjan i Mölntorp vid Kolbäcksån. Där finns Svallings väg.

Han grundade 1871 tillsammans med sin svärfar C. J. Lamberg en smidesfabrik vid Kolbäcksån i Mölntorp. År 1871 gick han ihop med patron Pehr Magnus von Unge vars svåger var smedmästare på Mölntorps smidesfabrik. Med hjälp av vattenkraften tillverkades bl a strykjärn, liar, navare, fäktvapen och besman (som är pluralis).

Strykjärn tillverkade i Mölntorp. 

De två små järnen med tydlig stämpel. Mässingsjärnet värmdes upp med glödande kol eller en upphettad järnklump, som placerades i järnet vid luckan baktill.

I ett av våra gästrum på Solbacken i Nyköping hänger ett besman. Det är ett av människans enklaste och finurligaste verktyg, som använts i många olika sammanhang.Besmanet är tillverkat för cirka 100 år sedan av G.E. Svalling & Co i Mölntorp. Stången är graderad upp till 10 kg. Det är 1 m långt. Detta är handtagets ända med lite information.

Dessa skridskor från c:a 1900 är riktiga dyrgripar, som jag ärvt efter morfar August via min mor. Dessa remskridskor från Eskilstuna Jernmanufaktur kallades ofta “Svallingar” i folkmun, efter smeden Emanuel Svalling som tillverkat dem.

I Mölntorp växte Maria ‘Mia’ Svalling upp tillsammans med sina syskon Ester, Signe, Anna, ‘Lalla’ och Gottfrid. Fadern hette Gustaf Emanuel Svalling.  

Sambandet mellan släkterna Ericsson och Svalling

Kopplingen mellan släkterna Ericsson och Svalling i Kolbäcksbygden vävs samman genom de starka banden mellan de stora gårdarna och de framväxande industrierna under sena 1800-talet och tidiga 1900-talet. Morfar Eric August Ericsson, var som godsägare i Kyrkbyn en central figur i det lokala näringslivet precis samtidigt som Svallingfamiljen expanderade sin industriella verksamhet i Mölntorp. Det fanns ett naturligt beroendeförhållande mellan jordbruket och industrin på den tiden, där godsägarna och industriledarna ofta rörde sig i samma sociala kretsar och samarbetade kring bygdens utveckling. Genom Mia Svalling och hennes giftermål in i familjen på Kyrkbyn hamnar hon mitt i skärningspunkten mellan den gamla jordägande aristokratin och den nya tidens framgångsrika industriella entreprenörer som Svallings representerade. (Efter en bearbetad chatt med Copilot)

Mia blev telefonist och även chef på Kolbäcks telefonstation. Detta är den förtjänstnål hon erhöll. Det är sonen Eric Egerö som skrivit lappen med texten "Mia Svalling Ericsson (mors) telegrafistnål."

Mia Svalling
Ericsson
(min) telegrafistelev
Var telegrafist
i Hallstahammar
Var chef för telegrafstationen till
inflyttning till
Kalbäck

*****